Min egna resa

19 Februari 2021

Jag har alltid haft ett stort intresse för träning, det blev ett sätt för mig att bearbeta allt jag varit med om under min uppväxt i misshandel. Under träningen kan jag koncentrera mig på annat och rensa mitt huvud. Efter att jag blir klar på gymmet där jag brukar träna känner jag mig som en ny människa, för träning har ju en förmåga att få en att känna sig lyckligare eftersom man dopaminet i kroppen ökar. 

Efter ett pass på gymmet så känns alla bekymmer som bortblåsta och på något märkligt vis känner man sig större och tuffare bara efter en dag.

Men den känslan försvinner lika fort dagen efter när den där oönskade träningsvärken gör entré som gör att man knappt kan gå i trapporna, men vad skönt det känns efter att värken lagt sig. Detta är en av anledningar varför jag tränar och anledningarna är flera. 
För mig som har Asperger som är en diagnos som visar sig framförallt genom att man har svårt med sociala samspel eftersom man oftast har svårt att läsa av kroppsspråk och känslor hjälper träningen mig att fokusera och få en struktur i vardagen för att jag ska kunna fungera. 

Under alla dem år jag tränat på gym har jag upplevt att många i träningsbranschen fokuserar mer på utseendet och inte resten av människan. Detta gör att en del målgrupper exkluderas från träningen. Jag har även upplevt att många är osäkra på hur dem ska bemöta personer med funktionsvariationer och personer som kanske inte mår bra.

 Med den vetskapen och mitt stora intresse för träning, kost och hälsa och framför allt att hjälpa andra i liknande målgrupper som jag själv, beslöt jag mig för att studera till personlig tränare och kostrådgivare för att kunna starta egen verksamhet inom området. Min stora dröm har alltid varit att hjälpa personer som lever med psykisk ohälsa och / eller funktionsvariationer till en sundare och friskare livsstil eftersom jag vet av egna erfarenheter hur viktigt det är med träning och fysisk aktivitet för den personliga utvecklingen, och hur bra man mår av den. Jag vet även hur svårt det kan vara att komma igång med sin träning, att bara tänka på att ta den där morgonpromenaden gör att man tappar lusten. För vi fungerar ju så att vi helst vill ha resultat direkt utan att ens behöva anstränga oss för det. Tänk vad många anledningar vi kan hitta till att inte börja träna, det är jobbigt, det gör ont efter, vi får inte dem resultaten vi vill få.

 Och kanske den största anledningen till att så många slutar träna redan efter några veckor är att man lägger för höga mål och ställer för stora krav på sig själv. Jag har själv gjort det, visst vill man se ut som dem där personerna med magrutor och synliga muskler som visas var och varannan dag på media. Det är så det fungerar. Vi har normer i samhället som säger hur vi ska se ut och hur vi ska vara för att passa in. Och en av dessa är att vi ska se vältränade ut. Men här det viktigt att veta att hälsan är så mycket viktigare än hur din kropp ser ut. Bara att träna för att må bra är gott nog, man behöver inte se ut som Arnold Schwarzenegger för att få en optimal hälsa, såvida du inte vill det, eller tävlar i bodybuilding. Genom åren så har jag lärt mig att acceptera hur jag ser ut och framförallt älska mig för den jag är, ja, jag vet att det kan vara svårt att göra det ibland, jag faller själv dit. 

Så för att sammanfatta det här:

Träna för att du mår bra av det och kanske det viktigaste, för att det är kul.

Sätt inte för stora mål, för då kommer du tappa motivationen, utan sätt små delmål som du kan nå på kort sikt, det kommer göra det både lättare och roligare att fortsätta.

Och kanske det viktigaste, jämför dig inte med andra, för du kan inte veta hur hårt eller länge dem har tränat, utan jämför med dig själv och var stolt över du lyckas prestera. 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.